Vänner på gymnasiet

I grundskolan så trodde jag att jag skulle att jag skulle få fler (kanske inte fler) och mer likasinade vänner i gymnasiet och det trodde en del i min omgivning med, förutom min mamma som trodde att jag lätt skulle kunna bli bort glömd på en så stor skola (det går 1 200 elever på Sjödalsgymnasiet).
Som det ser ut nu har jag inte riktigt några vänner på gymnasiet men jag är dock inte mobbad eller helt bortglömd. Så min mamma hade delvis rätt men ändå inte rätt helt.
Att jag är osocial kan vara en väldigt bidragande faktor till varför det har blivit som det har blivit.
Får väl helt enkelt bli mer social så blir jag kanske av med det problemet.